Saxat ur dagens ledare i DN.

Guld i gröna skogar

Publicerad i dag 00:05

Miljöfrågor handlar inte bara om hotade arter och andliga värden. Det är lika mycket en fråga om global säkerhet. Den insikten borde mana världens ledare till snar handling.

Kåda, bark, mull och människor. FN har utnämnt år 2011 till det internationella skogsåret, och livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO har i samband med invigningsceremonin släppt en rapport om tillståndet i världens skogar.

En rapport som för övrigt borde lägga viss sordin på stämningen. För enligt FAO skövlas fortfarande mer skog än det växer till, om än i något långsammare takt än tidigare. I Brasilien och Indonesien avverkas tropisk skog alltjämt i hög takt, och på den australiska kontinenten har oväntat mycket skog gått förlorad i ihållande skogsbränder. I Kina och Indien, däremot, har andelen skogsbeklädd mark ökat något.

Rapporten har uppmärksammats globalt, och det är inte särskilt konstigt. Världens skogar engagerar. Skränande motorsågar och uråldriga träd som störtar i marken har i årtionden manat tusentals till handling i när och fjärran. Svenska skolklasser har köpt fotbollsplan efter fotbollsplan med skog orörd i Amazonas djungler. Det är ett vällovligt engagemang, men verkligheten kräver mer. Enligt FN lever närmare 1,6 miljarder människor i eller av skogen, och det säger sig självt att grönare utveckling handlar om mer än att lämna det orörda orört. Skogsindustrin ska inte önskas bort utan tvingas att bättre balansera uthållighet mot produktion.

Det handlar också om att öka andelen återanvändning och minska på utsläppen av klimatgaser. Det sistnämnda gäller inte minst pappersindustrin.
Världens skogar är också variabler i klimatfrågan. Genom osynlig verkan binder träden koldioxid, en förmåga som varierar mellan skogstyper och är ett omdebatterat ämne i klimatforskarkretsar. Men också som synlig kraft, där mangroveskogen skyddar kustbor från översvämning och taniga rötter håller erosionsbenägen jord på plats vid ihållande torka.
I dag är dock den pågående och accelererande förlusten av biologisk mångfald minst lika alarmerande som varje framtidsscenario för klimatförändringar. Avskogning späder ut vår biologiska buffert, och ekosystemen blir alltmer instabila. Att bevara världens skogar medan de fortfarande finns i sinnevärlden är inte bara ekologiskt klokt utan också en avsevärt mer kostnadseffektiv strategi än att söka återupprätta det som gått förlorat.

Vid förra årets miljötoppmöte om biologisk mångfald i Nagoya sattes som målsättning att avskogningen ska halveras, helst stoppas, till år 2020. Med tanke på hur världen misslyckats med att leva upp till 1992 års löften från toppmötet i Rio de Janeiro finns all anledning att inte ta ut något i förskott. Ansvaret vilar tungt på världens politiker, för utan uppföljning, vilja och pengar kommer inget att ske.
Ett internationellt skogsår kan tyckas perifert i en tid med rullande revolutioner i Nordafrika och globalt ekonomiskt tumult. Men ta veckans löften från Rwandas miljöminister Stanislas Kamanzi som ett exempel på motsatsen. Kamanzi har aviserat målsättningen att återställa Rwandas förlorade skogslandskap. Det handlar om överlevnad för en befolkning som kommer att bli dubbelt så stor inom trettio år, menade miljöministern i en kommentar till engelska The Guardian.
Miljöförstöring är inte bara en fråga om rara arter eller eterisk grönska. När mark eroderar och vatten fiskas ut förlorar människor livsuppehället. Konflikt och tumult följer, liksom storskalig migration och social oro. 2011 års tema inskränker sig inte heller till bark och mull, utan behandlar i förlängningen villkoren för mänsklig överlevnad. Den insikten borde, om ingen annan, leda till att internationella skogsåret får mer än symbolisk betydelse.