söndag 9 januari 2011

Förklaringen!

Jo, det är ju klart att personalen är hårt belastad när dom måste sitta och utvärdera hundratals samrådsyttranden som flödar in p.g.a. att de förslag till detaljplaner, planförslag och utställning är uruselt förankrade hos medborgarna. Denna dåliga förankring och politikernas oförmåga till att lyssna OCH reagera ger upphov till den brist på förtroende för de styrande och det politikerförakt som vi dagligen ser i media.
En annan felkälla kan man utläsa av de yttringar som Miljö- och Byggchefen Göran Borgö har gjort i pressen de senaste veckorna. Begäran att få byta namn till "samhällsbyggnadsnämnden" tyder på att han inte har något större intresse för miljön. Sina hårresande uttalande om "ett allvarligt bakslag för naturvården" i samband med Ekerumsexploateringen är mycket talande! Se nedan.

Göra bocken till trädgårdsmästare! Hållbart?


Följ debatten online.

Den gamla kloka devisen skall heta "Älska Öland varsamt" och inte "Vårda Öland varsamt" som Borgö skriver. (Naja, för hans del verkar det kvitta lika — han gör varken det ena eller det andra.)

Och Borgös brist på kännedom beträffar tyvärr även något mycket viktigare än ovannämnda felcitat: Områdena 12 och 13 i Ekerumsområdet (egentligen Rällaskogen) är en välvårdad skog med stora träd av både tall och ek. Område 13 ligger dessutom inom strandskyddet och innehåller gravar från bronsåldern. Borgös distinktion mellan "vildmarksområde" och "kulturlandskap" känns konstruerad och verklighetsfrämmande. Att han medger att husbyggnation kan medföra en naturskada känns lika lite betryggande som Ekerumsbossen Ulf Eklöfs bedyrande att de inte skall hugga ner fler träd än nödvändigt!!!!!

Här en text från Rällaskogens vänner över de beträffande områdena 5, 12 och 13:


Föreningen Rällaskogens Vänner instämmer till fullo i den AVVIKANDE MENING som undertecknats av ett flertal tjänstemän vid Länsstyrelsen. (Läs Länsstyrelsens beslut)

"Områdena 12 och 13 är värdefulla som spridningskorridor söderut. Bebyggelse i områdena 12 och 13 anser vi förhindra den spridning som är möjlig idag. I både område 12 och 13 finns idag en stor föryngring av ek.
Den del av område 13 som ligger inom strandskyddet samt område 5 som också ligger inom strandskyddat område anser vi har ett oerhört stort värde för friluftsliv och rekreation. Dessa bör därför undantas byggnation.
Då vi vet att Skogsstyrelsen arbetar för att den naturliga lövskogen nedanför branten ska få utvecklas ser vi att byggnation i område 13 kan komma att avskärma denna del från Natura 2000 området. Här finns dessutom i dag en hel del stora och gamla ekar."
Föreningen Rällaskogens Vänner


 

söndag 2 januari 2011

”Skandal att myndigheterna struntar i människors oro”. En debattartikel skriven av Lars Jonsson, konstnär och Jan Troell, filmare. Ser vi inte här likheter med Borgholms kommuns agerande gentemot Rällaskogsbevararna?

Den pågående vindkraftsutbyggnaden är ett intrång i den svenska landskapsbilden som till omfång och sin påverkan på naturvärden är att jämföra med 1900-talets utbyggnad av Norrlandsälvarna. Vindkraftverk har en avgörande visuell inverkan på landskapet och möter nästan undantagslöst lokalt motstånd. Den oro och ångest som vindkraften ger många människor och dess långsiktiga påverkan på hälsa och välbefinnande måste tas på allvar.

Miljöminister Andreas Carlgren har tyvärr valt att möta denna växande oro med maktspråk. Uttalanden som att ”lokala tillfälliga opinioner ska inte få avgöra vindkraftsutbyggnadens framtid” eller att ”kommunerna sätter käppar i hjulen” tyder på en bristande respekt både för den enskilda människan och kommunernas nuvarande vetorätt i vindkraftsfrågor.

Den svenska allemansrätten har medfört att många människor engagerar sig i våra gemensamma natur- och landskapsvärden. Den ”lokala opinionen” som Carlgren tycks se ner på är de människor som valt att bo på landet för landskapets och naturens skull. För de flesta är landskapet själva grunden för det som sammanfattas inom begreppet natur eller miljövård, landskapet som helhet är det rum där naturen möter oss, den plats där vi får kontakt med och utvecklar vår naturkänsla ...

Det är en rättslig skandal och närmast att betrakta som ett brott mot mänskliga rättigheter när lokala opinioner som enbart strider för sin rätt att behålla värdet av sitt närlandskap möts av total nonchalans från statliga myndigheter. De som värnar om landskapet som en gemensam naturresurs borde höja sin röst.



Lars Jonsson, konstnär och  Jan Troell, filmare.

Läs hela artikeln.